Vaggeryds bibliotek

Under våren 1928 åkte en ung George Orwell till Paris för att skriva. Han levde på existensminimum bland de fattiga och behövande, medan han försökte slå igenom som författare och journalist, först i Paris och sedan i London. Upplevelserna kom att ligga till grund för hans första bok, memoaren Nere för räkning i Paris och London, som utkom 1933.

I Nere för räkning i Paris och London beskriver Orwell livets hårda verklighet för de fattiga arbetarna och de hemlösa i två av Europas mest berömda och glamorösa städer och han avslöjar en dold värld av slit, elände och rädsla.

Bokens första del utspelar sig i Paris, där Orwell arbetade under usla förhållanden som diskare i köket hos en av stadens finare restauranger, och bodde eländigt på nedslitna härbärgen. Hans kamp för överlevnad och de människoöden han möter skildras på ett gripande sätt kryddat med humoristiska anekdoter. I bokens andra del är det London som är i fokus. Här upplevde Orwell livet som hemlös och vagabond medan han väntade på ett jobb, som han blivit lovad. Han berättar om att pantsätta sina ägodelar för att kunna köpa mat och om att kämpa sig till en plats på de hemlösas härbärgen. Med känslighet och stor insikt beskriver Orwell fattigdom, en värld av hunger, smuts, hån och fördomar.

"Tjuven, som stal de sista slantarna från en sjuklig George Orwell på hans rum i Paris 1929, gjorde den politiska litteraturen en stor tjänst." – Vanessa Thorpe, The Observer

“I stort sett allt som Orwell har skrivit, här och någon annanstans, har bevarat sin grundläggande relevans, från orsakerna till fattigdom och dess långsiktiga effekter – 'det förintar framtiden' – till dess dagliga tristess." – Laurence Mackin, Irish Times

"… en enastående och nyfiken bok: vackert formulerad, minutiös, ärlig och rolig. George Orwells memoarer från 1933 – som även är en studie av fattigdom – är en bok som både är rotad i sin egen tid och samtidigt lyckas överskrida den." – The Independent

"Om orden 'enastående prosa' endast kunde tilldelas en författare, skulle jag ge dem till Orwell för denna berättelse om att leva på existensminimum." – The Guardian