Vaggeryds bibliotek

Detta är fortsättningen på Oravskys fantastiskt fantasifulla uppgörelse med det svenska samhället.  Sverige är det enda EU-land där löneskillnaderna mellan penisar och vulvor vidgas. Har man inte penis, så får man skylla sig själv och vackert ta emot de 86% av den lön som penisbärare skulle ha haft för samma arbete. Detta gäller självklart inte toppsittarna, men där uppe är så klart allt annorlunda…

Vladimir Aurum Oravskys Lathund för ambitiösa katter II.: Rhapsody in Blue and Yellow, för blågula och rödgröna katters ett till flera in- och utandningsorgan. En nervkittlande historisk krönika kring uppklarade och ouppklarade brott får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig.

Vladimir Oravsky har varit kulturchef vid Umeå kommun, regissör, reklamkonsult med mera och verkat inom många genrer. I dessa två systervolymer visar författaren att han är unik och ensam i sin genre, för här väntar oavbrutet det oväntade: om hur han fick sparken i Umeå, om livet som ensamvarg, om tillståndet i nationen, om skattemyndigheten, om Förintelsekonferensen, kritikers makt och omdömen, teveprogramidéer, politiker, filmer, sånger, dikter ... Slagen mot samhällsutvecklingen kommer hela tiden underifrån och författaren är en slugger, rabulist och satiriker som inte drar sig för att namnge folk och dra fram oförrätter. Det är ofta vasst och leder till eftertanke kring hur man bedömer folk och händelser, men eftersom Oravsky berättar extremt ingående om det som han just då retar sig på läser jag bara små avsnitt åt gången; det höga tonläget och fäktandet leder nämligen snabbt till mättnad.

- Stig Hansén, Bibliotekstjänsten, 2003:4